nova nova vår nova

Lite lek på rummet innan det var dags att lägga huvudet på kudden. Hon lekte affär. Jag & Tomas handlade. Hon skrev dessutom en handlingslista över saker vi önskade oss. Sedan upptäcker hon att kritan går att röka. Hon säger att hon inte röker inne, bara ute. Tomas säger att "du är väl ändå för liten för att röka?". Nova svarar att det är hon inte alls, "jag är en stor tjej".


 

Har hursom börjat packa en del. Bilen rullar som det ser ut nu hemåt imorgon. Eller Gävle först. Ingen långkörning vill vi veta av.
Känns inte alls roligt.
Det är så givande att vara här. Främst för A. Men även för oss som föräldrar. Dessutom för N, som får träffa andra syskon vars syster eller bror heller inte kan gå. Det byts så mycket råd & erfarenhet oss emellan.

Jag inser nu att jag förmodligen inte förklarat A´s träning speciellt mycket för er. Kanske vissa av er tror att barnen skriker av smärta & förtvivlan där inne i träningsrummet. Så är det inte!
Hela grejen är egentligen väldigt enkel. Träna upp muskler. Alltid höger ben först när dom sparkar boll, för de är så vi går. Träna på att lugnt hålla armarna längst kroppen när benen skall göra jobbet, det blir enklare & mer stadigt. Sitta med armarna antingen framför sej eller på sidan för att skapa balans.
Åla, krypa eller gå. Smaka på goda såser med smak av jordgubb eller choklad. Räcka ut tungan & slicka sej runt munnen för bättre munmotorik. Blåsa fjäder. Vi tränar & visar hur man gör. Hjälper lite grann om det behövs. Inte för mycket, inte för lite.
Vi sjunger, vi sjunger oss igenom 2 timmar. Allt är en lek. Med leksaker, med instrument.
Vi berömmer & klappar händer!
Tränarna ser inga hinder. Här är barnen egentligen som vilka som helst.

Jag orkar inte gå in mer på detta nu. Men sök gärna & läs mer om ni finner det intressant.
Åh, det är så intressant! Önskar alla hade möjlighet att få vara med & se.

& sedan till andra kapitlet. Familjerna som kommer hit. Dom är så speciella. Så goda rak igenom.
När A blev sjuk skjutsades jag & N in till sjukan av en pappa. En mamma frågade om vi inte ville ha barnvakt till N. En annan sade att jag skulle knacka på deras dörr på natten ifall jag ville åka in. Ena skulle köra mej den andre skulle lägga sej hos N.
Dom tänkte på oss. Någon fällde en tår. Ärliga omfamningar.
& uppriktig lycka när A var tillbaka.

Det är lite som en annan värld.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0