grannen?
Vi stannade inte till på något hotell. T kände sej i toppform vid ratten, barnen glada & lugna dock mamman en del knällig. Men som sagt, vi gasade förbi eventuella övernattningsrum & stannade på gården kring 00.00 inatt.
N vaknade i samma veva som motorn stannade. Med en blick av lycka! HEMMA! Hon satte genast igång att leka. Men, sedan talade hon även om A´s granne. Han har tydligen någon granne. Han skulle inte komma hit & vi skulle stänga dörrarna. Hon verkade lite orolig för den där grannen. Jag försökte luska lite. Se om han möjligen hade något namn, om han var stor eller liten & varför han inte skulle komma.
N har ju vid några tillfällen haft lite sådan där konstig förmåga att veta saker innan det hänt. Hon har t.ex. börjat tala om T´s kompis mitt i en lek & försökt få tag i T´s mobil som sekunden där på ringer & ni kan ju säkert lista ut att de var kompisen i fråga som ringde.
Så jag blev lite sådär nojig vid tolvslaget.
Nu vet jag inte hur jag ska ta detta men jag vaknade för 30 minuter & A har feber.
Ska det var grannen sjukling N pratade om?
Någon feberkramp kom. En massa kräk & bajs.
Nu stannar jag uppe & ger vatten.
Han slumrar lite, tittar upp, slumrar.
GGGAAHHH!
Önskar bara lite lugn & ro. Några dagar utan oro.
Tur T blir hemma imorgon så han kan ta ner tidernas mest nojiga & rädda mamma på jorden.
