röran blir inte mindre av feber
Det är en STOR röra här hemma. Jag önskar så att det bara luktade gott & alla dammråttor var borta.
Men så drabbas Alle av hög feber & jag kan liksom inget annat göra än att oroa mej.
Jag lyssnar till rosslet som kommit. Hur låter det, var sitter det, få honom att hosta.
Jag känner på pannan. Är det varmare, är det svalare.
Jag inspekterar hans kropp. Rodnad, svullnad, smärta vid tryck.
Jag ringer doktorn. Hon säger åt mej att ha is i magen.
Var hämtar jag den? Går den att köpa?
Jag vill bara ha svar på vad denna feber står för. Denna eviga feber.
Han är ju mitt liv. Mitt allt.
Hans feber blir en liten del av min feber.
Hans smärta blir en liten del av min smärta.
Det är därför jag oroar mej.
Så hjärtat slår alldeles för fort.
Så hjärnan slår av & inte kan tänka ordentligt & samlat.
Det är därför kroppen inte kan göra annat än bara ge av all sin tid till honom.
Därför fortsätter dammråttorna flyga.
Därför fortsätter tvätthögen växa.
Därför fortsätter lampor vara trasiga.
ÄLSKADE ALVIN!
Nova önskar sej en dator säger hon. För hon ska tydligen skaffa faceobook.
Allt går då nedåt i åldrarna.
