laceup

På ÖF fanns inga barn att leka med. För få anmälningar till syskongruppen. Men eftersom vi liks var på plats fick barnen leka en stund i alla fall. En långsam promenad hem igen (N gick själv). Ute på altanen mådde vi gott innan det var dags för lunch (nåväl, A tjuvstartade sin lunch ute redan då han var så fasligt hungrig).
Lite lek efter mättade magar & nu sover dom båda lunch.
Jag har gjort iordning en bulldeg. A´s födelsedag närmar sej med stormsteg & jag bad T handla jäst i fredags. Han kom hem med fyra paket så nu är det bara att börja avverka & dela ut bullar till höger & vänster.
Kanske jag har sådan tur att barnen hinner vakna så dom hjälper mej!

Jo, på ÖF fanns visst några barn, dom som skulle på BVC. En pratglad sjuårig flicka bland annat. När hon fick se A sitta i sin rullstol utbrister hon:

MEN, varför sitter han i rullstol?

Jag: För han kan inte gå själv.

Mamman till flickan: Det är ju jätte många barn på skolan som åker rullstol.

Flickan: Ja, men inga bebisar.

Hon tyckte med andra ord att han var lite väl liten för att redan åka rulle.
Sedan kom givetvis frågan varför A inte kan gå själv.
Jag vet inte riktigt alla gånger vad jag ska svara. För ibland blir det ju lite svårt att förstå för barnen vilket leder till ännu fler frågor. Vilket i sin tur kan bli ganska komplicerat.
Men eftersom detta tycktes vara en tjej med lust att lära så berättade jag.
Jag sade att A fick för lite luft då han föddes. Att detta gjort så han fått skador på sin hjärna & därför kopplar det ibland fel, alla dessa kablar som går i kroppen.
& denna flicka sög in all den informationen & verkade förstå alldeles utmärkt.

Barn är så fantastiska, dom går rakt på sak. Inga krusiduller eller omvägar. Det är som det är & vill man veta måste man fråga.