laceup

. . . precis vad jag & A gjort idag. Väntat & väntat. Var så grinig när jag kom hem (ja, inte sonen på snart tre utan mamma på snart tjugofyra) att jag var tvungen att sova med A en timme.

Så klart när det är lite stressigt på morgonen väljer barnen att ta sovmorgon & jag har inte hjärtat att väcka dom när dom tycks behöva sömn. Så dom fick sova in i det sista vilken innebär att jag fick springa en bit efter jag lämnat N hos dagmamman. Sedan packa i all hast (ja, jag hoppade så klart över det i går) & samtidigt trösta en väldigt ledsen A som inte alls ville på sjukhuset. Jag kan väl inte säga att jag var världs bäst på trösta för hur låter denna mening egentligen "vi måste bara på sjukan"?
När klockan paserat 08.45 var vi fortfarande inte hämtad av någon taxi. Klockan 08.51 ringde jag reseservice för att kolla så en taxi faktiskt blivit bokad. Kvinnan i luren ringde i sin tur upp taxin & visst var den bokad, dom hade bara så mycket att göra (?). En halv timme fick vi vänta, hela halv timmen grinade A.
Nåväl, till sist satt vi i taxin & A fann ro & kunde sluta grina.
Nästan framme inser taxichauffören att han missat en passagerare & måste vända tillbaka en bit. Det är en tant som också ska på sjukhuset men som ska hoppa av på baksidan. Givetvis, trots att vi redan skulle ha varit på röntgen, blev hon lämnad först. & inte hade jag talets gåva & sade något utan satte tyst i baksätet. Varför?
Upp på röntgen kom vi tjugo minuter sena men fick trots detta komma in ganska omgående. Dom var mycket imponderad av A som var så medgörlig. Han hade nog gjort bort allt innan vi ens kommit fram.
Sedan var det dags för hissen en våning upp. Hissarna på sjukan kan ibland ta en faslig lång tid på sej innan dom kommer på rätt våning. Så vi fick stå ett slag & vänta. Samtidigt står där sjukhuspersonal på fem personer. Dom väntar också på hissar avsedda för vagnar, rullstolar, sängar & andra större transporter trots att dom inte hade något av dessa med sej. Dom kunde inte vända sej om & ta dom små hissarna, nej nej. Så äntligen plingar det till & en hissdörr öppnas. Där i står en man med ett stort skåp fyllt med kläder eller liknade. Givetvis tycker då sjukhuspersonalen att dom har företräde & låter mej & A stå kvar. Trycker åter på knappen & väntar. Efter ett slag kommer tre personal med en patient i en säng.
När det plingar till & hissdörren öppnas är dom snabba med att ta den. Kvinnan i sällskapet säger med en överlägsen ton "den tar vi". Då svarade jag "ja, vi har ju fått hoppa över två styckna så vad ska en tredje göra" (ja, jag överdrev med en gång) med en otrevlig röst. Hon försvinner in i hissen men kommer lika snabbt ut & säger att jag ska trycka på en till knapp så kommer en hiss fortfare, hon blev lite skamsen. Rätt åt säger jag!
Sedan träff då med A´s neurologdoktor. Hon hade samma tanke som oss, att försöka ta bort epilepsimedicinen. Tanken hade slagit henne igår kväll innan hon skulle till att sova. & vi var rörande överrens om att det är en bra idé. Sedan pratade vi om botox i några muskler för att kanske kunna ta bort ännu en medicin han får via knappen. Vikten såg bra ut då han gått upp ett halvt kilo av det han förlorat. & sedan var det inte mycket mer med det. Så vi gick till receptionen för att be kvinnan där ringa efter en taxi (man får inte boka återresan själv). Klockan är då 11.50. Taxin skulle komma klockan 13.00. VA?
Bara att snällt gå ner till centralhallen för att vänta. Klockan 12.55 kommer en taxichaufför & ropar upp A. Wow tänker jag, fem minuter tidig, perfekt. Men då visar det sej att karln inte har med någon bilbarnstol, han påstod att det hade ingen sagt. Så han sade att jag fick gå in igen & ringa reseservice & be om en taxi på nytt. Sedan åkte han i väg. Ringde måttligt irriterat till reseservice som endast kunde meddela att det klart & tydligt stod att bilbarnstol behövdes. Så dom fick helt enkelt skicka en ny taxi, som kom klockan 13.15.
Herre vad irriterad, sur & arg jag var. Tur A höll humöret uppe i alla fall, men ack vad trött han var.

Efter jag tagit en promenad för att hämta N fick jag tillbaka mitt glada humör & kunde glatt åka & träna för att sedan äta middag hos syster & U. Tack!

Men jag är evigt tacksam över att vi slipper taxi imorgon till habiliteringen & badet. Tomas är nämligen ledig imorgon så han & N skulle följa med. Vilket innebär att vi tar bilen, ingen väntan med andra ord.
Ja, så N blir ledig från dagmamman imorgon för att för första gången få följa med storebror på habben badet. Kommer bli tipp topp!

Nu måste jag snabbt trycka ner internet & öppna ett annat dokument. Måste skriva klart lite papper som ska jag ska gå igenom med en på habiliteringen i morgon efter badet.
Sedan städa, här ser ut som efter tidernas fyllekalas. Fast vi inte haft någon fest, om man inte ska räkna livet som en fest?

Tur att vi är bortbjudna på middag även imorgon. Då till svärfar & svärmor. Svärfar fyller år & ska så klart firas.