laceup

Det är dags nu. Jag ska ge er en bättre bild av mej själv. Den bilden jag har av mej själv. Den kanske inte stämmer för dom som ser mej med andra ögon. Den kanske stämmer. Men här får ni den i alla fall.

Jag är som redan skrivet 23 år ung. Ibland känner jag mej som en gammal, rynkig tant. Som tycker barnen svär & lever rövare. Jag har gått igenom mycket för min ålder men det gör mej inte till någon världsvan lillgammal tjej. Jag vill gärna tro att jag fortfarande är den jag alltid har varit. Fast något mer bunden till hemmet då kanske.

Jag har alltid varit något av en teaterapa. Det sägs att detta har sin grund i min tidiga barndom då min storasyster var lika gullig som världens alla nallebjörnar ihop (hon är gullig fortfarande också, men har nog gått över till det snygga hållet lite mer). Jag däremot liknade mer en liten mager, stackars ailen (detta är mina egna ord, fast några är inte sena på att hålla med). Därför var jag tvungen att showa lite extra för min uppmärksamhet från utomstående. Men jag växte också upp & ser nog rätt okej ut numera. Dom ailen likande dragen har försvunnit, eller?

Jag skrattar gärna åt mina egna skämt & drar dom gärna ofta. Oftast är jag nog glad också. Men kan för det blir arg också. Men har tyvärr svårt att vara långsint. Jag skiver tyvärr bara för att jag tycker jag fått gett mej i några fajter bara av den anledningen. Ja, där kommer väl min tävlingsinstinkt fram också. Jag vill ogärna erkänna det efter en förlorad omgång i poker eller likande, men jag är en dålig förlorare. Inte för att jag missunnar någon annan en vinst, utan bara för att jag vill vinna. Vinner jag så skryter jag ofta. & frågar men vem va det nu som vann? Ja just det, de va jag! Men jag klarar inte av alla sorters spel. Där man behöver tänka för mycket stupar jag (tvärtom motför syster). Inte för att jag skulle vilja kalla mej själv osmart. Jag ser mej själv som ganska intelligent. Men jag är för impulsiv för att ha orken att tänka efter en längre stund. Då skippar jag den delen & gissar istället.

Jag var duktig i skolan & tyckte skolan till stor del var rolig. Tyvärr stupade jag vid mållinjen & tappade ork just innan studenten. Har därför lite ouppklarade grejer att göra innan jag fullt ut är undersköterska. Men i dagsläget spelar det mej ingen som helst roll. Jag har inga planer på att senare i livet jobba inom vården. Det räcker med vården som är runt A. & genom allt vi gått igenom med honom tycker jag nog att jag redan är en del doktor, en del logoped, en del sjukgymnast, en del dietist, en del arbetsteraput o.s.v.

Sedan är jag en stor del mamma också. Jag är en bra mamma. En bra mamma till mina barn. Jag vill gärna tro att jag är trygg. Att mina händer som smeker deras kinder gör dom lugna. Jag vill gärna tro att jag är rolig. Att min lek får dom att skratta. Jag vill gärna tro att jag är bestämd. Att mina ord får dom att tycka jag är dum & tråkig som inte låter dom få klubba mitt i veckan. Men jag är nog dessutom en hemskt tråkig mamma ibland. Då jag inte alls tycker om vintern & ogärna står ute i timmar bara för att skotta snö. & jag är en mamma som tappar tålamodet då dom vägrar somna om kvällarna. Jag är en mamma som lätt kan ge med mej. En liten nallebjörns blick & så bär jag runt på dom istället för att använda vagnen.

Någon egentid hinns knappt med så därför kan jag inte säga att jag har någon direkt hobby. En sådan som jag bara måste utöva för att veckan ska vara komplett. Men jag försöker hinna med någon träning nu & då. Inte för att jag direkt tycker det är roligt alla gånger utan för att jag behöver det. En stark rygg behövs. Armar också för den delen.

Jag älskar att läsa böcker & har böckerna uppradade i bokhyllor. Dom har ett värde likt guld för mej. Att låna bok på biblioteket är helt uteslutet för min del. För är boken bra måste jag liks ha den i bokhyllan sedan. Hur jag då finner dessa bra böcker kanske ni undrar? Jo, det ska jag öppenhjärtat berätta. Dom flesta tycker jag är knäpp men jag har märkt att det är ett ganska säkert sätt. Jag luktar nämligen på sidorna i böckerna. Dom ska utsöndra en speciell lukt & då vet jag att dom är bra.

Böckerna står i en speciell ordning. Inte efter storlek eller innehåll. Utan efter känslan.
Ordning & reda tycker jag om. Det märks inte alla gånger i hemmet, då sockar ligger i soffan eller då diskhon är full med disk eller då tvättkorgen liknar ett berg. Men pappersordningen är väldigt viktig. Lika så ordningen i kylskåpet & i garderoberna & i almenackan. Men framför allt i huvudet. Jag gillar tider. Klockan 13.00 lämnar vi huset. Klockan 14.00 är vi framme. Att vänta på någon som är sen är bland det värsta som finns.

Jag är mörkrädd & har alltid varit. Försöker succesivt träna mej själv till att våga gå på promenad själv i mörkret.
Det måste man bara våga då man har barn.

Jag älskar allt som är onyttigt & skulle utan tvekan kunna leva på hämtmat till middag & godis till efterrätt varje dag. Så klart läsk till det.

Jag tycker jag är trevlig mot okända människor & har inte svårt att föra ett samtal.
Men är trots detta blyg i vissa situationer. Som redovisningar under skoltiden, vilken tortyr. Presentationer överhuvudtaget känns oftast väldigt jobbiga. Då det är krystat, tyst & alla ögonen är riktad mot en. Men oftast efter den där presentationen släpper allt & jag får tal i mun igen.

Är inte speciellt bra på matlagning & vågar aldrig ta ut svängarna. Med andra ord följer jag recept slaviskt. Skulle hemskt gärna vilja va en stjärna i köket & försöker därför testa något nytt varje vecka. 

Tror inte på gud men på något liv efter detta. Är trots det livrädd för döden. Har sagt till syster & hennes U att om jag dör snart så vill jag att ni ska veta att jag absolut inte ville dö. Dom frågade varför jag sade så. Om jag trodde det skulle få dom må bättre ifall jag skulle dö.
När min mamma dog fick jag en helt annan bild av döden. Jag var inte det minsta rädd för att dö, för jag visste att mamma skulle finnas där på andra sidan. Sedan träffade jag T. Jag fick barnen & plöstligt var jag livrädd igen. Det är väldigt jobbigt att gå runt med denna dödsångest. Tänker ibland att jag borde skriva brev till alla jag håller kär. Gömma undan dom så att dom sedan finner dom då jag är borta. Spela in videomeddelanden & sådan till barnen så jag alltid kan finnas med. Äh, nu blev jag stressad över döden igen. Vi går över till något annat istället. . .

Skiter fullständigt i politik, vilket jag inte borde göra. Men tycker det är tråkigt så in i norden. Vet väl med nöd & näppe vad alla partier heter.

Nej, nu ger jag mej. Undrar ni över något så skicka iväg en kommentar vettja!