har visst något att skriva om

Jag tänker så här. Inget äventyrlikande händer. Men något som inte ens äventyr kan mäta sej med händer. Något som är mycket större, något som är enormt.

Så alltså har jag något att skriva om trots allt.

A & jag har gå-tränat. Eller träna & träna. Han kan det ju alldeles utmärkt med stöd (dock vill det sej inte alla gånger då kroppen kämpar emot hans vilja), man håller honom under armarna. Förra tisdagen då jag & A badade på habben sprang han nästan i vattnet. & tror ni inte att han satte igång med samma grej nu, här hemma, på golvet. Jovisst ser ni, det är precis vad han gjorde. Han blev trött men han frustade bara likt en tjur & fortsatte. De är min pojke det!

Men inte bara de, jag tror minsann jag kan fortsätta skryta i evighet idag.
Han har ju börjat vända sej på vänster sida. Det går som på räls nu. Så han tycker det är dags att ta tag i andra sidan nu. Höger. Han var just över på högern men lyckades inte stanna kvar där. Men FAN vad bra han är rätt ut sagt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0