laceup

Febern har hållt sej borta. A har varit rastlös & tyckt det varit tråkigt att vila. Jag lurade honom till någon timmes sömn. Vi skulle ju bara mysa lite. Hålla om & ligga nära. Han försökte busa. Men tyckte mamma var alldeles för go. Så ögonlocken blev tunga & han somnade gott. 
När man måste vara inne på sitt rum en hel dag är det toppen att mamma kommer hem från handling med en leksak. Inte nog med att den var rolig, han har dessutom lärt sej att sätta igång den. Vi använde en likadan på träningen i april-maj. Då gick det inge vidare. Men han har bearbetat, tänkt & plötsligt går det som en dans.
Det är de som är grejen. Han kan, han vet, han förstår. Men det tar bara lite längre tid. Det är många saker som ska vilja samma sak. När man har en kropp som får sina egna fnatt. Som inte riktigt lyssnar till ens signaler alla gånger. 

Att sedan vakna & få trängas med lillasyster i badbaljan, då mår man gott. Varmt, kärleksfullt & roligt!
Att kliva upp är inte riktigt lika roligt. Det blir lite kallt.
Att varsamt bli torkat om kroppen är härligt. & när mamma ruffsar håret är roligt!

Sedan sitta i pappas famn, det är mysigt.

Men så plötsligt smäller det till. Vi misstänker att hockeypucken stött emot något. Ett revben kanske.
Vi klämmer, känner & undersöker.
Mitt hjärta bultar. Herre, när ska jag kunna slappna av?
Vi är inte coola föräldrar som tar det med ro. Nej vi ringer. Först Göteborg, sedan Umeå.
Jag packar en liten väska till T & A. Dom åker in.
Nu är han undersökt & doktorn tror att allt är i sin ordning. Kan vara så att hockypucken fastnade under ett revben eller bäckenet.
Doktorn ska bara kontakta kirurgen för att höra ifall inget kan tänkas ha hänt med själva hockeypucken.

Det har börjat bränna runt mitt hjärta när jag blir rädd. En underlig känsla. Första gången, bara för några veckor sedan, trodde jag att det var en hjärtinfarkt. Men nu har jag förstått, det är när jag blir rädd & orolig.
& nog har jag alltid förstått att man kommer vara oroliga för sina barn.
Men detta. . .
Äter dom inte börjar hjärtat bulta, är dom ovanligt trötta börjar hjärtat bulta, när dom slår sej lite grand då börjar hjärtat bulta.

För i min värld finns inte ett liv utan dom. Dom där två som driver mej till vansinne lite nu & då.
Dom är som en drog.
Om kan kunde skulle jag dra in A genom min näsa. Han luktar alldeles makalöst gott. Speciellt runt sin mun.
N luktar som en kattunge i sitt hår & det osar alltid värme runt hennes huvud på grund av alla lockar.
Hon kan inte sova med täcke utan att svetten lackar i pannan. Då luktar det i hela rummet.
När A sitter i min famn & vrider sitt huvud mot mej för att pussas eller mysa in sej vid min hals, då önskar jag att jag kunde dra ner en dragkedja & låta honom komma in.
När N skrattar så hon kiknar då fylls min kropp av värme & det pirrar i magen av lycka.
Jag luktar på N´s snutte ibland. Jag tror den egentligen luktar dåligt. Men jag förstår varför hon inte har något behov av att tvätten den. Det är trygghet, det är N. Det luktar gott!

Det är så enormt. Att dom faktiskt finns här. Att dom faktiskt driver mej till vansinne. Att dom faktiskt får mej att skratta. Att dom faktiskt får mej att gråta. Att dom faktiskt får mej att vara barnslig. Att dom faktiskt får mej till att lära mej nya saker. Att dom gör vardagen lite mer bökig ibland.
 Att dom faktiskt gör livet helt, komplett.