från lilla J till bröllop. . .
Lilla J, min vän J´s dotter! 
Här har vi campat denna gång. . .
Vi drog på bröllop. Just när brudparet anlände dog batteriet i kameran. Inte coolt. Inget kort finnes på A under kvällen heller. Då han somnade just innan vigseln & när han sedan vaknade var alltså kameran i icke fungerande skick. Bröllopet var hursom vackert, trevligt & mysigt. Vi befann oss ute på en stor äng. I en gammal loge åt vi gott. A som inte äter fick lov att kladda med tårtan istället. Det var toppen tyckte han!
N fick en sockerkick & pratade oavbrutet hela kvällen.
En trevlig dam kom fram till mej & frågade lite om M&W. Hon sade även att vi var vackra med våra barn. Det gillade jag.
Jag gillade däremot inte kvinnan som kom fram till mej & började grina. Hon sade att hon nästan velat vända när hon fick syn på oss. Ja gudarna ska veta att det minsann är så gräsligt synd om oss. Stackars stackars oss! Trösta & tyck synd om oss.
Herregud, väx upp!
Jag sade att det minsann inte alls var någon fara för vårat liv. Att allt var helt okej & inget konstigt.
Hon sade att så kunde det minsann inte vara.
Jag gick ifrån henne.
Sådana där människor kan man inte prata med.
Att folk ska måsta tro att livet tar slut när en rullstol behöver användas. När man behöver vara en hjälpande hand & föra någon annans talan.
Då gillar jag den lilla tjejen istället som undrade om A inte kunde äta själv. Jag visade & berättade. Hon log & sade att det var konstigt & sedan lämnade hon oss. Lika glad som innan. För hon tyckte minsann inte synd om varken A eller oss andra i familjen!
