laceup

Det går så fasligt segt det här med att packa & göra hemmet i ordning inför resan. Jag är handfallen & vet inte vad som ska göras fast det klart & tydligt står på mina listor. Men på förmiddagen fick då jag & A lite gjort. Som att bland annat hämta kräkpåsar på vårdcentralen. Det är sådan man inte kan få utskrivet utan måste hämta när man behöver. & det känns som det kan behövas då A ska käka nattmat hela bilresan. Är lite trixit att fånga upp allt med handukar.
Tvättsugan har också fått sej en omgång & skiner nu. Dock skiner inget annat rum i huset. Snarare tvärtom. När jag hamnar i detta handfallna tillstånd strö jag bara saker omkring mej. Jag låter det bli ännu stökigare.
Jag skyller en aning på barna, detta handfallna tillstånd. Taskigt säkert, men det är så som det är. När jag är ensam hemma med dom lyckas jag sällan ta mej för att städa.
Som i måndags morgon då A tog sovmorgon till klockan 09.00. Då satt jag mest bara på vår säng & väntade & väntade på att han skulle vakna. Liksom hur många gör så? Min syster undrade varför jag inte passat på & städa under den tiden istället. Då det bara var N jag behövde roa. Jag hade inget bra svar. Förutom att jag var handfallen. Va tusen, jag låter ju fullkomligt genom sunkig. Som bara går runt & runt här hemma & inte får något vettigt gjort. Jag är ingen sunk. Inte alltid i alla fall. Större delen av tiden är jag alert & piggelin.

På lördag ska i alla fall barnen vara med sin moster & U. N lyckligast i världen för hon pratar varje morgon om moster Hanna, moster Hanna (ja, hon säger inte antingen eller utan båda två). Jag frågade om dom kunde vara barnvakt så jag & T kunde dra ut kontakter. H & U såg något frågande ut & T skrattade. Jag menade såklart att vi skulle göra mer också, men orkade inte förtälja om allt. & lättast är det om barnen då roas på annat håll för vi lär ha fullt upp med annat. Typ att lösa gåtan hur allt ska rymmas i bilen.

Äh, jag måste vara lite nervös. När jag läser igenom inlägget låter det ju verkligen fullkomligt tragiskt att jag blir så här handfallen. Det kanske beror på nervositet?

Tacksamt nog är vi bjudna på middag hos min faster i afton. Att slippa tänka på mat är bra. Att slippa laga är ännu bättre.
På lördag blir vi också bjudna på middag. Av syster & U. Grillat. Syster sade att det skulle ses som en sista måltid. Det lät lite dramatiskt. Som barnens faster som säger att hon ska komma förbi på söndag för att säga farväl. Kommer vi aldrig tillbaka?

Jag & A tog en liten cykeltur för att lätta på humöret (A = hängläpp) & herre vad bra det gick för honom att sitta i sitsen detta år, dock måste vi finna en lösning så han inte "tappar" sitt huvud (faller åt sidan). Sedan somnade han i min famn ute i solen. Kanske han vaknar på rätt sida nu då.