en bra moder. . .

. . . men ibland känner man sej en aning värdelös. Eller något dålig i alla fall.
Jag skulle vilja påstå att jag är expert när det kommer till mina barn. Jag vet vad dom tycker om, jag vet vad dom inte tycker om, jag vet när dom ska bli arga, jag vet när dom ska bli ledsna & jag vet vad som får dem att känna dessa känslor. Precis som som jag vet att dom kommer skratta när jag kastar upp dom i luften eller när vi kittlas.
Eftersom A inte pratar med ord & mening använder han sej av kroppspråk, miner & ljud istället. Både jag & T är väldigt duktiga på tyda dessa signaler & meningar. Många tycks bli imponerade & frågar hur vi kunde förutspå det ena eller det andra. Hur vi visste att han ville ha det istället för det. Men så är det för alla föräldrar vill jag tro. Även för dom föräldrar med barn som inte talar med ord.

Men som sagt, ibland blir det fel i alla fall. & ibland får man då väldigt dåligt samvete, man känner sej dålig som förälder.
Så blev det nu i kväll.
A har varit rätt mycket ledsen idag. Även spastisk. Vi har spekulerat i vad detta kan bero på. Bajseriet, sjukdom på gång, ont i kroppen o.s.v.
Men så nu klockan 20.00 när jag skulle ge honom kvällsmedicinerna är han på väg att kräkas. Finner detta något underligt då det är fyra timmar sedan han fick mat. Så jag bestämmer mej för att koppla på en liten slang på knappen & med spruta dra ut lite innehåll från magsäcken för att se vad som finns där i. Det var mycket, mycket luft. Jag kan bara tänka mej hur ont han haft. Direkt all luft var utdraget blev han alldeles avslappnad & somnade utan problem alldeles själv. Detta blev dagens, veckans mamma-dåliga-samvete. Varför kom jag inte att tänka på detta tidigare?
Vad får er att få föräldra-dåliga-samvete?

Så spenderar vi vår sista kväll här hemma på en månad. Vi blev som sagt bjudna på middag. Grillad fläskfilé & kyckling. Vi åt oss illamående allihopa.
Innan den goda middagen städade jag huset. Tvättade ännu mer (seriöst, hur mycket tvätt kan man få?). In till Umeå för att köpa en paraplyvagn till N. Den tar lite plats (& dessutom billig) i bilen. För herre vilken packning vi talar om nu. A´s resväska höll jag inte på få igen. Vi har varsin allihopa. Dessutom har A en för bara matslangar, sprutor & extra knapp. En för sängkläder & handdukar. Sedan ska A´s rulle & innestol & ståskal med.
Men det ska nog ordna sej & vi ska nog rymmas allihopa i bilen trots allt.

Feberuppdateringen ser ut som följer. . . N hade en febertopp nu på kvällen igen. Men hon är inte det minsta påverkad. Hon är fortfarande vaken & leker för fulla muggar. A har klarat sej! JA JA JA!

Oj vad det pirrar i magen alltså. Ska fortsätta packa lite nu i alla fall.
Kanske se om lillan skulle vilja testa sova nu (mest troligt inte).
T spelar hockey med U & P. Dom ska spela så länge som möjligt så T kan sova länge imorgon (nåväl, det brukar inte vara några problem i alla fall) eftersom jag inte har körkort & T själv måste köra hela sträckan.
Sedan är väl jag inte det bästa nattsällskapet då jag är rätt kvällstrött & dessutom älskar att sova i bilar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0